Mer om Alvar Aalto

Alvar Aaltos far var lantmätare J.H. Aalto. Fadern föddes år 1898 i Tavastehus. Hans förfäder hade i flera generationer varit mjölnare, men tack vare att Johan Henrik fick möjlighet att få en viss skolning av en ambulerande lärare upptäcktes hans fallenhet för studier. Man bestämde att Johan Henrik skulle få satsa på sina studier och den lille pojken fick börja traska den långa vägen in till staden för att läsa. Vid 22 års ålder tog han studenten och började studera vid lantmäterilinjen vid Helsingfors Polytekniska Institut.

År 1895 gifte sig J.H. Aalto med den vackra Selma Mathilda Hackstedt. Paret födde fem barn. Den förstfödde överlevde inte spädbarnsåldern och den yngsta , dottern Selma, var sjuklig under hela sin uppväxt. De tre mellanpojkarna Alvar, Väinö och Einar växte upp till livliga och friska pojkar.

Då Alvar var 8 år insjuknade hans mor plötsligt i hjärnhinneinflammation som raskt ledde till döden. Det blev ett hårt slag för Alvar och en chock som han mindes i hela sitt liv. Eftersom Selma Mathildas fyra år yngre syster Flora redan tidigare bott i Alvar Aaltos hem föll det sig naturligt att hans far J.H. gifte om sig med henne. Flora kom senare att kallas ”Mammu” av familjemedlemmarna.

Våren 1908 var det så dags för Alvar att söka in till Jyväskyä lyceum som var Finlands äldsta finskspråkiga skola. Det var inte helt lätt för Alvar att komma in i skolan eftersom han hade stora problem med stavning. Sommaren innan han skulle börja skolan tränades han hårt i stavningskunskaper och lyckades få börja skolan. Antagligen var Alvar ordblind och på den tiden var ordblindhet ofta sett som bevis på dumhet. Det var i två ämnen i skolan som han briljerade. Det ena var gymnastik och det andra var teckning. Alvar älskade att teckna och han blev redan som ung framgångsrik i detta ämne. Han hade mycket väl kunna bli berömd som konstnär, men han kom att satsa på en karriär som arkitekt. I sitt förord till Christ-Janers biografi över Saarinen skriver Alvar Aalto: ”Jag var nio år gammal när jag första gången mötte Eliel Saarinens verk. Det skedde en tidig vintermorgon i en stad, som låg djupt inbäddad i det nordliga finlands snö, en stad med bara 3200 personer. Posten, som det söderifrån kommande tåget haft med sig, låg på vardagsrummets bord. Bland tidningar och brev valde jag ut en tidskrift, som fängslade min blick genom sitt vackra röda omslag. Den innehöll, ifall jag minns rätt, en artikel om rara böcker från Vatikanbiblioteket, några finska dikter, en essä om mitt lands folklore och två sidor med färgglada illustrationer – arkitektoniska perspektivbilder. Nästan ingen text åtföljde dessa bilder, bara ordet Interiör i det nedre vänstra hörnet och Eliel Saarinen i det högra. På grund av det intryck dessa arkitekturritningar gjorde på mig kan jag säga, att den morgonen föddes en annan arkitekt”.

1916 var det så dags för Alvar att påbörja sin utbildning till arkitekt i Helsingfors. Eftersom även hans bröder kom att studera många år var till sist deras far J.H. tvungen att sälja sitt hus i Jyväskylä för att kunna bekosta sina söners utbildningar.

Under åren 1921 till 1922 startade Alvar sin verksamhet som arkitekt i Helsingfors. Han fick inledningsvis några mindre inredningsuppdrag vilka inte var särskilt luckrativa. Under våren 1922 fick han så ett större uppdrag: han skulle svara för den arkitektoniska ramen kring Finlands andra mässa i Tammerfors. Han lyckades väl med detta uppdrag och karriären satte fart. Efter genomgången militärtjänst fick han så i uppdrag att restaurera Toivakka gotiska träkyrka. I samband med detta arbete flyttade Alvar sin byrå till landsbygden. Det verkade lättare för honom att få arkitektuppdrag där än i Helsingfors där konkurrensen var mycket större.

Den 6 oktober 1924 gifte sig Alvar Aalto med Aino Marsio. Aino var en av medarbetarna i Aaltos arkitekturfirma. Deras äktenskap kom att bli avgörande för Alvars framgång eftersom paret kompletterade varandra på ett mycket lyckligt sätt. Aino såg alltid till att den bohemiske Alto klarade sin ekonomi och sitt något utsvävande leverne. Aino ansågs bland vänner som något butter och tystlåten och hon var mer ”folklig” i sitt tänkande än Alvar. Paret fick två barn och när Aino redan 1949 avled blev det ett hårt slag för Alvar.